Smärtan känner vi för att vi ska ta det försiktigt med de kroppsdelar som är inflammerade, eftersom inflammationer ofta är tecken på olika typer av skador. Detta har varit och är av ett mycket stort överlevnadsvärde för oss människor och alla de djur som vi delar denna egenskap med. Inflammationer är tyvärr inte bara av godo och många gånger har de mer negativa effekter än positiva. Inflammationer gör att nedbrytningen av kroppens vävnader i det inflammerade området ökar.
Generella effekter av inflammationer:
- Ökad smärtkänslighet
- Vävnadsnedbrytning
- Ökad celldelning
- Ökad oxidativ stress (ökad mängd fria radikaler)
Hur fungerar immunförsvaret?
Immunförsvaret är uppbyggt av flera olika celltyper, varav de flesta produceras i benmärgen. Där finns B-celler som producerar anti-kroppar vars funktion är att binda till bakterier och andra inkräktande organismer. Antikropparna fungerar som en markör som talar om för makrofagerna, en annan typ av immunförsvar cell, att ”äta upp” den cell till vilken antikroppen är bunden. Själva ”uppätandet”, fagocytosen är en fascinerande process där makrofagen bokstavligen äter upp inkräktaren. Inkräktaren kommer sedan att brytas ner inne i makrofagen.
T-celler är en annan typ av immunförsvarsceller som också har en fascinerande funktion. Dessa celler kan bokstavligen skjuta ihjäl inkräktare med hjälp av en ”radikalkanon”. Fenomenet kallas för ”radical burst”. Vad som händer är att T-cellen skickar iväg en stråle av fria radikaler mot inkräktaren så att denne försvagas och dör. Detta illustrerar verkligen hur farliga de fria radikalerna är. Tyvärr är dessa celler inte så träffsäkra och en hel del radikaler träffar även kroppens egna celler. Det är bland annat därför som inflammationer är negativa för kroppen.
Hur styrs de inflammatoriska processerna?
Inflammatoriska processer styrs till stor del av hormonliknande substanser. Det finns hundratals olika, bland annat så kallade cytokiner och eikosanoidrar.
Cytokiner är små proteiner som produceras av olika celltyper för att tala om för andra celler att det pågår en inflammation. De celler som uppfattar den här signalen kan svara väldigt olika på den. Vissa celltyper som ingår i immunförsvaret kan aktiveras och bege sig till inflammationshärden och förstärka inflammationen. Andra kan reagera med att begå självmord, apoptos. Apoptos, eller programmerad celldöd, är en mycket städad process som slutar med en total upplösning av cellen. Apoptosen har en mycket viktig funktion för kroppens försvar mot inkräktare, men den har även betydelse för kroppens möjligheter att motverka uppkomsten av cancer.
I gruppen eikosanoidrar finns det tre undergrupper av ämnen som heter prostaglandiner, leukotriener och tromboxaner. Gemensamt för dessa molekyler är att de bildas från fettsyror med hjälp av olika enzymer:
Enzym
Fettsyra Eikosanoidrar
Hur eikosanoidrar påverkar de inflammatoriska processerna beror på vilka fettsyror som används för omvandling till eikosanoidrar. Favoritfettsyran för enzymet är den inflammatoriska fettsyran arakidonsyra. De eikosanoidrar som bildas från arakidonsyran är inflammatoriska och kan därför öka graden av inflammation.
Då immunförsvaret angriper den egna kroppen
Det finns en rad åkommor som beror på att immunförsvaret börjar attackera den egna kroppen. Sådana sjukdomar brukar kallas för autoimmuna. Exempel på de mesta kända sjukdomarna där kroppens immunförsvar är inblandat är reumatism, tarmsjukdomarna ulcerös kolit och Morbus Crohn, psoriasis, eksem, astma, multipel skleros och diabetes typ I. Listan kan göras mycket längre, men det här är de mesta vanliga. Vid diabetes typ I angriper immunförsvaret celler i bukspottkörteln som producerar insulin. Resultatet blir en i det närmaste total utslagning av insulinproduktionen och den drabbade måste ta injektioner med insulin resten av livet.
I andra autoimmuna sjukdomar är immunförsvaret aktiverat mer eller mindre hela tiden. Ett bra exempel på en sådan sjukdom är reumatism. Vid reumatism angriper immunförvaret kroppens leder och resultatet blir kraftiga inflammationer i lederna och nedbrytning av ledstrukturer. Ofta leder sjukdomen också till invaliditet. I sjukdomar av den här typen inriktar sig den medicinska behandlingen till stor del på att dämpa aktiviteten hos immunförsvaret. En lägre aktivitet ger ett långsammare sjukdomsförlopp och mindre smärta för de drabbade. Exempel på andra sjukdomar där mer eller mindre konstanta inflammationer angriper kroppen är tarmsjukdomarna ulcerös kolit och Morbus Crohn.
Inflammationer och hjärt-/kärlsjukdom
Åderförkalkning, ateroskleros är en av de av de vanligaste orsakerna till hjärt-/kärlsjukdom. Aterosklerosen beror på att fett och kolesterol lagras in i kärlväggen. Det inlagrade fettet och kolesterolet orsakar en inflammation i kärlväggen. Inflammationen kommer så småningom leda till att kärlväggen dör. Detta ökar risken för att blodproppar, men det kan också leda till att hela kärlet brister, vilket snabbt leder till en livshotande situation. De flesta människor är medvetna om att höga blodfetter ökar risken för hjärt-/kärlsjukdom, men vad många inte vet är att inflammationer är en mycket stor faktor i sjukdomsförloppet. Detta har fått många forskare att betrakta åderförfettning som en inflammatorisk sjukdom.
Inflammationer – så påverkar du dem
Eikosanoidrar är speciella eftersom vi kan påverka produktionen av dem direkt genom kosten. Äter vi mycket omega 6-fettsyror, särskilt arakidonsyra som finns i animalier, ökar kroppens inflammatoriska svar – åtminstone i teorin. Omega 3-fetter är anti-inflammatoriska och kan konkurrera med arakidonsyra i omvandlingen till eikosanoidrar. Ju mer omega 3-fetter man har kroppen i förhållande till arakidonsyra, desto starkare borde det inflammatoriska svaret bli. En del studier visar dock att inflammationer inte alltid ökar med ett ökat intag av omega-6, vilket har att göra med att inflammatoriska processer är komplicerade skeenden.
Tillräckligt intag av omega-3 är däremot positivt för den som vill minska inflammatoriska processer. Omega 3-fetter finns rikligt i feta fiskar och i vissa vegetabilier som tistelfröolja. Det finns också en rad andra ämnen i kosten som kan påverka inflammationer. Vi ska titta lite närmare på de viktigaste.
Anti-inflammatoriska komponenter i kosten
- Omega 3-fetter och dess anti-inflammatoriska effekter i fiskolja är väl dokumenterad. Innan det anti-inflammatoriska läkemedlet kortison kom under första delen av 1900-talet använde man sig i huvudsak av fiskolja för att lindra inflammationer. För att få sig tillräckligt med omega-3 bör man äta fet fisk tre gånger per vecka och eventuellt komplettera med ett tillskott.
- GLA är en fettsyra som utvinns från växten Jättenattljus. GLA (gamma linolensyra) har en uttalad anti-inflammatorisk effekt. GLA minskar produktionen av de inflammatoriska eikosanoidrarna. Dessutom verkar den kunna minska produktionen av inflammatoriska cytokiner. Effektiva doser ligger mellan 0,5 och 1 gram/dag.
- Antioxidanter har ofta en skyddande effekt vid inflammatoriska tillstånd. Vid inflammationer är produktionen av fria radikaler förhöjd. Fria radikaler är mycket reaktiva föreningar som kan förstöra de mesta de träffar på i kroppen. Antioxidanter är kroppens skydd mot dessa ämnen. Antioxidanter kan också minska produktionen av inflammatoriska cytokiner. Bäst är det att få i sig antioxidanterna genom att äta frukt, grönsaker och framför allt bär.
- Gurkmeja är kryddan som ger curry dess gula färg. Gurkmeja har använts under lång tid som naturmedicin. Gurkmeja innehåller den anti-inflammatoriska substansen Curcumin. Curcumin blockerar produktionen av vissa eikosanoidrar, vilket motverkar inflammationer. Curcumin har lågt upptag från tarmen ut till blodet. Därför är dess verkan begränsade till tarmen. Trots det påverkar gurkmeja hela kroppen, vilket troligen har att göra med att om immunförsvaret i tarmen dämpas kan även resten av kroppen påverkas. Om man lider av ulcerös kolit eller Morbus Crohn kan man ha stor nytta av att äta gurkmeja regelbundet.
- Andra livsmedel som kan ha positiva effekter på inflammationer: ingefära (både färsk och pulver), mjölksyrade produkter och vattenlösliga fibrer (finns i rotfrukter, chia, linfrön, pektininnehållande frukter som citrus och havregryn).
